13 November - NMT

Hej alla vänner nu ska ni få höra vad en liten Malin kan göra!!


Upp tidigt, och då menar jag tidigt. Jag hade laddat ordentligt, lagt fram kläder och LOVAT Helene att nu ska jag köra!
Till och med kroppen sa det!

Kommer ner till ÖIP med galen energi, så kul att se alla och det pirrade lite extra när det var dax att köra igång.

Idag var det Magnus. Magnus är ganska hård. Vi gick ut stenhårt och svishade ut från ÖIP och in i skogen. Känner hur pulsen tokstickeriväg men tänker att det går bra. Idag var det inte bara fysiskträning utan oxå lite hjärngympa. Tokmagnus skriker ut siffror som vi ska addera/substrahera och grejjer. Jag tappade bort mig på en gång när han började skrika färger och straffet blev 10 armhävningar.

Vi lägger oss ner i plankan och hoppar jämfota över varann, lite så där som det ska va.

Rasslar vidare in i skogen och hämtar bårar. Ja såna finns i skogen! Vi delar upp med 5 i varje grupp och en får ligga på båren. Vi andra springer i väg med stackaren som ligger och guppar på båren. Vi fick en övning här med, hålla reda på färgen som satt på stolparna!! Tillägger lite fint här att grupp 4 var den ända gruppen som klarade det!! Straffet...30 armhävningar....vad hände??

Så här långt känner jag att jag är med i matchen, det är kul och utmanande!

Nu var det dax att plocka däck i skogen igen, upp med det på axeln och sen kuta allt du kan uppför världens läääääängsta backe! Nu dog jag, energin försvann och jag började hyperventilera. Bruno peppade på och jag tog mig tillslut upp.....ahwwww! Här fick vi köra lite mer planka och armhävningar....säkert bara för att vi inte gjort det tidigare....hmprf.

Iväg till nästa ställe, fortfarande med ett däck på axeln och i ruggig fart. Blev lite rädd här! Nu byter vi däcken mot stora stockar. Börjar med att lägga stocken i knät och köra...vad som kändes som 150 sitsup. Jag tycker om stockmomentet. Framför allt för att jag är så kort när man ska springa i väg med den på axeln. Fick dock min beskärda del av stocken idag så nu väntar snygga blåa axlar.

Nu är det "bara" att ta sig tillbaka.....vi springer, och springer och springer. Till slut funkar ingenting längre. Kroppen sa tvär nej, det gick inte att flytta fötterna, dom strejkade. Super Mia kommer till min undsättning och drar mig fram. Det funkar ett tag, sen börjar jag hyperventliera. Jag tror inte jag känt en sån utmattning förrut, det svartnade framför ögonen men jag ville framåt.
Då kom Alex och bromsade in framför mig, "hoppa upp" skrek han och jag gjorde som han sa. Bruno såg detta och tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ge dom stora pojkarna lite extra träning. Dom fick turas om att ha mig hängandes på ryggen den sista biten.
Dock sprang jag i alla fall in på planen, eller sprang....jag tog mig framåt av egen kraft!

Nu var det över, lite upphopp och stretch!

Man får se det positivt, det kan bara bli bättre och jag gör så gott jag kan! Så måndag morgon så står jag där igen...redo att ge skogen en omgång!!

//M