6 Juni - Siljan runt

I did i again, stupid me!
Förutsättningar:
5 grader kallt
Halv storm
Regn
160 km
Massor med elitcylister
Åsså lilla jag

Jag gick som vanligt ut för hårt. Hängde med den första klungan som åkte förbi.
Det gick snabbt, lite galet snabbt.
Jag körde första 6 milen på 1.45 vilket motsvarar en medelhastighet på 34 km/t.
Sen vaknade jag upp ur min lilla koma, jag var ju där för att träna och inte köra slut på mig själv.
Det var kallt hela tiden, jag kände nog inte mina tår nån gång under loppet, dom var liksom bortdomnade.

Mitt lopp och min kamp kan man säga började efter 6 mil. Det vill säga 10 mil kvar.
Jag sänkte farten ordentligt och bestämde mig för att strunta i klungorna som susade förbi. I stället letade ju upp folk som körde i mitt tempo för
att få ligga lite på rulle och vila. Det blev inte så mycket sånt av dock. Körde själv större delen ner till Leksand. Och det tog otroligt mycket energi eftersom det blåste så.
Efter Leksand började det lilla helvetet. Det var fan backar överallt. Låååånga och seeeeega! Och MOTVIND! Jag var ganska duktig på att svära nu, man kan en del fula ord!

Här kom dock farbror gul till min räddning. Helt plöstligt i den längsta backen glider han upp och hojjtar "Häng med här tjejjen, säg till om det går för fort"!! Jag vart aldeles rörd, han hjälpte mig uppför backen och frågade sen om det var bra?!? Jag rullar vidare alldeles lycklig över att det finns såna människor. Då ser jag honom vända om och hjälpa en annan tjej som fått punka!
Det blir dagens första ros!

När vi väl kom fram till Rättvik så fasade jag för backen som vi spanat in från bilen. Nu hände nåt konstigt, jag fick grym energi och bestämde mig för en hög kadens och ligga över 20 hela vägen. Kändes bra och jag vart aldrig trött. När jag kommer upp för backen kollar jag bakåt och ser att jag har dragit upp en ca 10-15 personer!! Jag låg och drog i en av dom längsta backarna :-)
Här kommer även farbror blå in i bilden. Hans kompis hade krashat och brytigt nyckelbenet.Vi åker ett par kilometer och snackar om allt möjligt. Sen frågar han om han får ta rygg på mig, för jag hade så bra och jämn fart! Men hallå...så klart!!

Efter ett tag tappar vi bort varandra och jag kör själv igen. Då börjar nästa pass med backar. Men herregud.....jag totalkrashar i en backe men kämpar på så gott det går.
Försöker ta rygg på några men det går för snabb. Jag börjar nu få kramp känningar i vaden och jag har galet ont i ryggen. Egentligen har jag nog on lite överallt om man tänker efter, men det struntade jag i.
Nu kommer min riddare. En äldre herre med grått hår. Lång och senig och ser väldigt proffsig ut. Vi kallar honom farbror röd!
Han dyker upp vid min sida och vi börjar prata. Han frågar vilken klubb jag kör för och tycker det är väldigt konstigt att jag inte ens är medlem i en klubb. Han tycker min teknik är suverän och han pratar även om att jag har bra fart på tramporna. Han kör för Fredrikshov och jag blir vädlidigt peppad.
Vi kör ihop hela sista biten, kanske en 3 mil. Vi stannar och dricker kaffe och sträcker ut oss när det är 13 kvar. Sen säger han "Nu tjejjen öser vi på så ska jag få in dig i mål". Men aaawwww, så snällt!

Jag är ordentligt trött nu och vi turas om att dra. Nu går det ganska snabbt igen och sista biten går uppför. Då tar han täten och säger åt mig att ligga nära, sen drar han in mig i mål och vi rullar in samtidigt som värsta paret :-)
Vi snackade lite när vi kom in och han var grymt imponerad av min kondition och tyckte verkligen jag skulle satsa på cyklingen.
Hmm, kanske bara ska cykla och springa och simma och nmt:a.....ehh. Jaja

Jag är i mål och jag har lärt mig en del inför nästa vecka och Vätternrundan!

En liten summering:
- Jag tycker verkligen inte om backar eller blåst
- Varma kläder är bra att ha
- Jag har ont på fler ställen än jag inte har ont på
- Lugnare tempo på Vätternrundan är ett måste
- Smulan är död (tur man är singel)
- Det finns änglar även inom cyklingen
- Kolla vart du sätter dig och kissar, sätt dig INTE på en brännässla (det gör ont i ca 30min)

//M