EN SVENSK KLASSIKER!!!!

Jag gjorde det!! Jag har nu genomfört en svensk klassiker!

Lidingöloppet är avklarat, inte med bravur, men jag kom i mål.
Det var i särklass det jobbigaste loppet. Ingen energi, dåligt tränad och en trasig fot.
Efter 1 km började det göra ont, sen följde 2,9 mil av ren jävulskap.
Jag hade taktiken att gå i alla uppförsbackar och sen springa hela vägen. Även om det mot slutet såg lite konstigt ut så sprang jag i alla fall.....eller lunkade...eller nåt.

Första milen var ganska jobbig, tror jag blev ganska stressad av alla som sprang förbi. Andra milen var bättre då jag hookade med en kille från Försvarsmakten i Halmstad. Vi höll samma tempo och jag låg tätt bakom hans rygg och sparade på energin.

Sen kom värken, det gjorde ont satan i vaderna, svanken, mellan skuldrorna och i knäna. När det var 1 mil kvar gick det inte ens att springa i nerförsbackarna. Det gjorde så fantastiskt ont så tårarna kom. Men som vanligt är det fantastiska människor i och runt spåret som peppar en hela tiden och kommer med uppmuntrande kommentarer.
Vi var ett gäng tjejjer som sprang ihop till och från under hela loppet. Det var tjejjen med blå tröja, tjejjen med lila tights, korthåriga tjejjen och tjejjen med långt hår! Åsså tyskarna förstås!!

När det var fem kilometer kvar insåg jag att jag faktiskt skulle klara av det här, jag kunde faktiskt gå in i mål om det skulle behövas. FANTASTISK känsla och tårarna kom som vanligt!
När det var 400 meter kvar satt en kille på en pall i skogen och hojjtade, då fick jag sån adrenalin kick och sa till tjejjen i blå tröja, nu jävlar kör vi! Jag sprurtade och sprang som aldrig förr!! När jag kom in i mål stod jag bara och darrade och insöp känslan, jag hade klarat det, mot alla ods!! 4:a timmar med ett rent helvete, men nästa år ska jag fan ta det!!!

Sitter här idag men en duktigt trasig kropp men är bara såååå lycklig!!
AHHHHHHHHHHHHHHHH!

//M