Ibland är det motigt och ibland så släpper det bara.
Var lite trötter och hade inte massor med energi när jag begav mig till Zinken för att springa med IF Linnea.
Det vände snabbt när man kom in i den fulla lokalen och bleb smittad av energin. Vi skulle springa kort backe, med återhämtningsjogg till en nedförsraka och sen tillbaka till backen. Kallas även för fyrkanten :-)
Vi började uppvärmningen med att dela upp oss i två grupper med olika tempon och distanser. Så himlans skönt att få värma upp i ett "lagom" tempo och inte ta ut sig för mycket.
Efter det var det löpskolning och genomgång av backteknik. Vi körde gemensamt igenom första varvet sen var det dax att köra själva.
Jag körde ett varv och dog som jag brukar i första backen. Började fundera på varför det var så lätt för alla andra? Jag har ju konditionen så det måste ju vara tekniken.
Bestämde mig för att bara nöta tekniken i backen, upp och ner!
Efter 6:e gången känner jag att det släpper! En helt otrolig känsla! Jag vart så lycklig, nästan så jag blev religös! Jag fortsatte ett par repor till och spanade samtidigt in dom som kan.
På slutet stog jag och pratade med Stefan och Eric som gick igenom lite mer teknik! Fick även lite tips och trix av Mia!
Nu känns det inte helt omöjligt med Lidingöloppet, nu får dom se upp backjävlarna!! :-)
//M
Thats the godammit spirit!
SvaraRadera