22 Feb - Vasaloppet - Check!!

Året är 2009 och Vasaloppet är "over and out", då undrar man, vad hände??

Det var minst sagt intressanta dagar den här veckan. Allt påbörjades egentligen i Tisdags när jag insåg att nu är det dax. 9 mil låter ju inte så farligt men jag tror det var själva tävlingen som gjorde mig nervös. Jag har bara kört ett långlopp tidigare och det var mörksuggejakten 2002 (MTB).

Sen kom skiten med min skada som kanske inte var en skada, men det störde hela upplägget. Nu höll låret hela vägen utan känningar över huvud taget....stort tack till Jessica A!!

Vi var i alla fall tre tappra själar som rasslade ut ur stan tidigt på Lördag morgon, Jag, Karin och Tobias. Väskorna var fulla med energi och vallor vilket kanske inte tillhör vanligheterna i mina packningar :-)

Vi kom upp tidigt till Mora med ungefär 5000 människor till! Det var folk och bilar precis överall, men otroligt bra stämning. Vi hittade till mässtälten där vi skulle hämta startnumrerna, Karin passade även på att lämna in sina skidor på vallning.Sen var det Mora time, vi käkade lite och tittade lite på tjejvasan som höll på som bäst och återvända sedan till tälten för lite shopping :-).

Nu träffade vi även på Sofie och Jane som hade kört tjejvasan lite tidigare, dom rekommenderade att vi INTE skulle köra på tejp....precis det som jag hade. Hmm skit oxå, det var bara att köpa lite valla och åka hem och valla om.

När vi väl kom hem var det ren uppladdning, massor med kyckling, ris och grönsaker plus en och annan uppladdningsdryck. Lite vallning på det och sen soooooova.

04.50 ringde klockan och 04.25 satt vi i bilen påväg till bussen i Mora. Det är ett under att vi kom fram till Sälen efter som jag intagit zoombie tillstånd. Men upp kom vi och vi hamnade även i startfållan! Nu var det dax!!

07.10 passerade jag startlinjen. Med tanke på alla deltagare var det ett behgligt tempo som hölls. Till och med den omtalade backen i början gick bra! Inte alls så farlig som alla tjatar om, lång men inte galen. Nu kröp sakta men säkert tävlingsmänniskan i mig fram. Gillade inte riktigt att alla körde om. Lite omvedveten ökade även jag takten vilken kanske inte var så smart. Började få ont lite här och där och kramp känningar i mellanfoten.

Första delen gick väl okey ända tills jag började närma mig Risberg, då var det faktiskt inte så kul att heta Malin längre. Jag rasslade in i kontrollen, åt allt jag såg och sprang sen till sjukstugan. Flickorna där var så otroligt snälla och jag började gråta som vanligt (fan att folk ska vara så snälla :-)). Nu hade jag bestämt mig för att kliva av, både fötter och vader krampade och jag kände mig eländig. Flickorna tyckte att jag i alla fall skulle fortsätta till Evertsberg, men jag var skeptisk. Nu tog jag upp telefonen och fick se alla sms!! Nu kom fler tårar och jag insåg att jag kan faktiskt inte ge upp nu. Det var så många som hejjade på mig! Nästa mål blev Everstberg!!

Nu började jag med mitt mantra "Upp med blicken, nu ska vi ha trevligt!" det kan jag säga funkade perfekt. Inga negativa tankar här inte. Nu började jag i stället uppskatta miljön och mina medtävlande. Många trevliga människor som peppade varandra, i like! När jag väl kom till Evertsberg kändes det som att komma hem, här har jag ju vart och kört halvvasan som träning och nu var man ju halvvägs. Nu fullkomligt rasade energin över mig och jag bara gled fram, sista 3 milen var en fröjd att köra och jag log hela vägen. När man väl kom in i Mora möttes man av ett oehört publikstöd vilket gjorde att man flög fram! Upploppet var fantastiskt, jag tog i som bara den och gled över målllinjen efter 11.23.25!!!!!

Nu bröt jag ihop totalt, allt släppte och det var en obeskrivlig känsla när man kommigt i mål. Tårarna fullkomligt forsade, huvudet var tomt och kroppen tömd!! Kan det bli bättre?????

Behöver jag tillägga att det var snökaos?? Och att det inte fanns några spår??

Stort tack till alla som verkligen trott på mig och hejjat fram mig!!! GULD värt!!

//M