Kroppen vart så svag och mottaglig så man åkte på allt möjligt. Jag själv har legat däckad sedan i Torsdags och för varje dag byter sjukdomen skepnad.
Sitter upp idag och det tillhör inte vanligheterna. Tittar ut och ser det fantastikska vädret och undrar hur många som ska köra två timmars spinning.....öppnar munner och utstöter nåt obeskrivbart, ingen röst idag.
Jaja, bilden från Vasaloppet kom i går, det slutgiltiga beviset på att jag faktigskt var där och det var jag som gick i mål. Har funderat ett tag på varför jag tittar upp och kommigt fram till att det är nog bara lättnad, en liten tack till han där uppe.
Så här kan man se ut efter 11.23 i snökaos...
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar