28 september 2009

Trippen fortsätter

Jag är nog hög....eller nåt.
Jag går omkring som i en dimma, galet ont i kroppen och konstant fnittrandes.
Känns ganska bra faktist!

Idag när jag skulle i väg på lunchen ramlade jag, benen bara vek sig. Jag skrattade så jag tjöt, det måste sett helt galet ut :-)

Nu är det vila i alla fall och en tur till farbror doktorn. Måste få rätsida på foten som idag är tre gånger så stor som den borde!
När den är bra igen så blir det NMT, IF Linnea och backträning i Hammarbybacken bla.

Avslutar med lite roligt som förgyllde min måndags morgon :-)

Ja, tro't den som vill men enligt uppgift är det här hämtat från Oslo tingsrätt...
Advokaten: -Är Ni sexuellt aktiv?
Vittnet: -Nej, jag bara ligger där...

Advokaten: - Så barnet blev alltså till den 8 Augusti?
Vittnet: - Ja.
Advokaten: - Kan du redogöra för vad du gjorde vid denna tidpunkt?
Vittnet: - Eh..., jag blev knullad...

Advokaten: -Vad var de första er man sa till er i morse?
Vittnet: - Han sa "Vart är jag, Mona?".
Advokaten: -Och varför bekymrade detta er?
Vittnet: - För att mitt namn är Susanne...

Advokaten: - Minns ni vid vilken tidpunkt ni obducerade den döde?
Vittnet: - Obduktionen påbörjades kring klockan halv nio på kvällen.
Advokaten: - Var herr Danielsen död vid denna tidpunkt?
Vittnet: - Nej, han satt på bordet och undrade varför jag obducerade honom...

//M

27 september 2009

EN SVENSK KLASSIKER!!!!

Jag gjorde det!! Jag har nu genomfört en svensk klassiker!

Lidingöloppet är avklarat, inte med bravur, men jag kom i mål.
Det var i särklass det jobbigaste loppet. Ingen energi, dåligt tränad och en trasig fot.
Efter 1 km började det göra ont, sen följde 2,9 mil av ren jävulskap.
Jag hade taktiken att gå i alla uppförsbackar och sen springa hela vägen. Även om det mot slutet såg lite konstigt ut så sprang jag i alla fall.....eller lunkade...eller nåt.

Första milen var ganska jobbig, tror jag blev ganska stressad av alla som sprang förbi. Andra milen var bättre då jag hookade med en kille från Försvarsmakten i Halmstad. Vi höll samma tempo och jag låg tätt bakom hans rygg och sparade på energin.

Sen kom värken, det gjorde ont satan i vaderna, svanken, mellan skuldrorna och i knäna. När det var 1 mil kvar gick det inte ens att springa i nerförsbackarna. Det gjorde så fantastiskt ont så tårarna kom. Men som vanligt är det fantastiska människor i och runt spåret som peppar en hela tiden och kommer med uppmuntrande kommentarer.
Vi var ett gäng tjejjer som sprang ihop till och från under hela loppet. Det var tjejjen med blå tröja, tjejjen med lila tights, korthåriga tjejjen och tjejjen med långt hår! Åsså tyskarna förstås!!

När det var fem kilometer kvar insåg jag att jag faktiskt skulle klara av det här, jag kunde faktiskt gå in i mål om det skulle behövas. FANTASTISK känsla och tårarna kom som vanligt!
När det var 400 meter kvar satt en kille på en pall i skogen och hojjtade, då fick jag sån adrenalin kick och sa till tjejjen i blå tröja, nu jävlar kör vi! Jag sprurtade och sprang som aldrig förr!! När jag kom in i mål stod jag bara och darrade och insöp känslan, jag hade klarat det, mot alla ods!! 4:a timmar med ett rent helvete, men nästa år ska jag fan ta det!!!

Sitter här idag men en duktigt trasig kropp men är bara såååå lycklig!!
AHHHHHHHHHHHHHHHH!

//M

24 september 2009

Tävling - Lidingöloppet

Tjohotjohej i kaoset.
Laddar nu...eller nä, jag gör inte det.

På Lördag är det i alla fall dax, vare sig jag vill eller inte. Det ska springas och det ska springas 30 km. Avlutande grenen i En svensk klassiker.
Det är nog första gången som jag ska tävla och inte är laddad och i bra form. Men det skiter jag i. Jag ska genomföra loppet och sen vila min trasiga kropp och själ...ehh fjant!

Jag kommer i alla fall starta i grupp 9 tror jag, klockan 13:50
Startnummer 92043 om man mot förmodan skulle vilja följa loppet!

Sitter och sneglar lite på Vitargon som ligger på skrivbordet, kanske ska jag dricka den i alla fall!

Må bästa man vinna :-)!!!

//M

22 september 2009

22 Sept - Vilar

Som det heter,jag vilar mig i form.
Jag har fortfarande problem med foten som svullnar upp titt som tätt. Lika bra att vila den.
Var även ett litet skrot förra veckan då jag var sjuk. Kanske var det kroppens sätt att säga ifrån?

På Lördag är det Lidingöloppet som gäller. Det får gå som det går men genomföra det ska jag. Annars blir det lugnt i veckan, ska vila så gott det går.

//M

12 september 2009

Inget halvmarathon

Den 16 Augusti gick min mamma bort. Det var samma dag som jag skulle genomföra min första triathlon tävling.

I Torsdags var begravningen och idag skulle jag ha sprungit Stockholm halvmarathon.
Det blev inget med det. Det finns ingen energi och just nu ligger prioriteringen på att umgås med min familj.

Nu tar jag helt enkelt en dag i taget, orkar jag träna så gör jag det. Känns det okey att tävla så gör jag det. Annars får det helt enkelt vara.

//M


11 september 2009

11 Sept - NMT

Na körde NMT med Atlas va, cool snubbe, härlig morgon!



Det är det här vi sysslar med 06:15 på morgonen :-)

//M

09 september 2009

9 Sept - NMT

Vaknade i morse och kände att det här blir en bra dag. Massor med energi, solen sken och jag skulle få träffa alla härliga träningskompisar.

Vi var ganska många som kämpat oss ner till ÖIS denna morgon. Två och två och så rasslar vi i väg. Vi kör lätt jogg, eller vi kör jogg med ben i rumpa och lite så. Sen får vi första uppdraget:
Sortera oss i postnummerodning under löpningen! Stor förvirring utbröt! Folk sprang lite fram och tillbaka och rabblade sina postnummer. För mig var det enkelt, jag höll mig längst bak på slutet eftersom jag har 181...

Ner i plankan i den ordningen och sen se om vi fått till det. Nej, det sprack i mitten nån stans.
Straffet: Ställ er i hunden över diket. Kryp sedan under alla till slutet. Nu tillägger jag att det var vatten och SJUKT mycket svart lera! Snacka om en jyste helkroppsinpakning!!

Nu kom det!!! Röret!! Jag har lyckats missa det där trånga mörka röret som man ska kräla igenom, men nu stod jag helt plötsligt framför det!! Så där lite vant gled jag ner och intog röret. Det var mörkt och fuktigt och jag kände faktiskt paniken komma. Det i sin tur gjorde att man tog i lite mer, sen vips var man ute!! Nu tycker jag rör är fjantiga!

Efter det var vi framme på fältet. Det är ett fint fält. Två och två och konstiga övningar! En var brottning på knäna, jag körde med dansken som flängde runt mig som en hanske. Han peppade hela tiden och försökte få mig skitförbannad. Det blev jag inte men jag tog i mer och lyckades få omkull honom till slut :-)

När övningarna på fältet var klara var det rusch i väg till nästa ställe. Både uppförs lut och hutlöst tempo!! Dansken såg när jag var på väg att krasha och tog mig i handen och drog mig fram! Fan va najs!

Nu skulle vi ut i skogen och plocka bildäck, och se där vilken tur man hade, det låg ett helt gäng mogna däck redo att bli plockade av oss. Vi forserade vidare i skogen och turades om att bära däcket.

När vi kom fram till angiven plats delades vi upp i två gruppen. Min grupp fick vara kvar och ta hand om bildäcken. Två och två (igen) och styrke träning med däcken. Dom är lite opålitliga dom där däcken. När jag gjorde benböj så ryckte däcket till så jag fick det i huvet, kändes lite annorlunda att bli däckad av ett bildäck (hahaha)!

När andra gruppen kom tilll baka så var det dax att kånka omkring på en stock. Vi var 4:a små oskyldiga flickor som fick ta den största stocken. Eller nä, varken små eller oskyldiga, men dock starka. Vi flög fram i skogen och stannande bara för lite benböj och situps, det med stocken så klart!

Nu skulle man kunna tro att det är slut, men det jobbigaste så klart på slutet. Full fart hemmåt. Nu var det sega och trötta ben som trummade på. Alla hjälps åt, en hand i ryggen eller armkrok till dom som inte orkar, pepp från alla håll och kanter. Vi ska framåt och i mål, allihopa och vi gör det tillsammans. Det är HELT underbart!!
På slutet kommer dock den backen som jag numer döpt till "kräkbacken", det var där jag lyckades sist och idag såg jag nog 2 st som stod vid sidan av i gräset!!

Men vi tog oss tillbaka och avslutade med lite strecth och härliga upphopp!!
Så här såg jag ut i bilen på väg till jobbet, fick en del blickar i bilköerna!!


Lerig och lycklig!

//M

08 september 2009

7 Sept - Huvudtester GIH

13.oo idag var jag på GIH för att göra testerna för studien "Snusets effekter på fysisk prestationsförmåga"

Balans och kroppskontroll
Jag fick börja med att lägga mig och vila i 15 min och sen var det balanstester. Stå på en platta som var extremt rörelsekänslig, titta rakt fram, höger och vänster. 1 minut på vardera.
Sen samma sak igen fast blunda den här gången.
Efter det fick jag vila 15 minuter och ta en snus för att sedan göra om allt en gång till.

Stegrande submaximalt arbetstest
Fick börja det här testet med att vila 15 min och då kollades vilovärderna, puls och blodtryck samt ett blodprov togs. Sen var det dax att hoppa upp på cykeln. 5 min med 4 belastningar. Började på 110 watt och ökade sen 25 watt för varje belastning. Kadensen skulle ligga på 70 rmp under hela testet. Under testet mättes blodtryck, hjärtfrekvens och syreupptag. Avlutades med ett stick i fingret.

Maximalt syreupptag
Nu fick jag bara vila en kortare stund, typ 10 min. Sen var det dax att åka igen. Upp på cykeln och maxa. Nu ökades belastningen varje minut och även lutningen. Samtliga värden mättes även här. Glömde faktiskt att kolla vad maxpulsen blev men enligt Frida så var syreupptagningen bättre än det tidigare testet. Jaja, jobbigt skit i alla fall :-)

Aerobt uthållighetsarbete
Nu var det lång rast, 60 min vila med energi, vatten och snus. Hade rätt trevligt där jag låg och filososiferade. Bra utsikt oxå, halvnaken, vätränad svettig man på en cykel :-)
Sen kom det läskiga. OBS, känsliga läsare bör sluta läsa nu!
Dom stoppar in en venkateter i armvecket, alltså in i venen!!! Kan ju tillägga att bland det värsta jag vet är att nån sticker eller skär i mig! Blod tycker jag inte heller om! Efter att katetern var på plats så fick jag röra armen hur mycket jag ville, jag låg blickstilla!!
Lite småskärrad så där hoppade jag upp på cykeln för tredje gången idag. 110 watt med kadens på 70 rmp i 60 min. Fyra gånger togs det blodprover och blodtryck. Även panikmasken åkte på till som tätt.
Vart lite rörigt i bland när doktorn tog blodprov, nån annan satte på masken och jag skulle hålla 70 rpm, det var inte lätt det inte. Värst var när det KOM BLOD på armen....iiihhh....det läckte lite...

Sen var det klart! Nu fick jag dagens första kopp kaffe och mackor till det....mmm....det var jag värd. Nu börjar livet utan nikotin!!

//M

04 september 2009

Vila....det suger

Kan fan knappt gå, gör asont. Stortån är som den heter...STOR.
Antar att det är sen i måndags när jag rusade rakt in i betongklumpen.....fuck ass.

Nu är det vila av foten som gäller vilket inte är så kul, NMT har precis börjat och löpningen har börjat ge resultat.
Nästa helg är det dessutom halv maran...den verkar vara lite hotat. På måndag ska jag även göra mina fystester.....måste vara bra då!

Är även snorig och har lite ont i halsen, kan bero på möglet, annars är jag rökt!

Säger bara en sak....usch och fy!
Bara att ta fram en Kickifestis, voltaren och bädda ner sig i soffan. Tjohoo :-(

//M

03 september 2009

Stöd cancerfonden!!


Stöd cancerfonder till minne av Inga-lill Hamberg.
Telefon: 020-59 59 59
//Malin

02 september 2009

1 Sept - Löpning

Ibland är det motigt och ibland så släpper det bara.

Var lite trötter och hade inte massor med energi när jag begav mig till Zinken för att springa med IF Linnea.
Det vände snabbt när man kom in i den fulla lokalen och bleb smittad av energin. Vi skulle springa kort backe, med återhämtningsjogg till en nedförsraka och sen tillbaka till backen. Kallas även för fyrkanten :-)

Vi började uppvärmningen med att dela upp oss i två grupper med olika tempon och distanser. Så himlans skönt att få värma upp i ett "lagom" tempo och inte ta ut sig för mycket.
Efter det var det löpskolning och genomgång av backteknik. Vi körde gemensamt igenom första varvet sen var det dax att köra själva.

Jag körde ett varv och dog som jag brukar i första backen. Började fundera på varför det var så lätt för alla andra? Jag har ju konditionen så det måste ju vara tekniken.
Bestämde mig för att bara nöta tekniken i backen, upp och ner!
Efter 6:e gången känner jag att det släpper! En helt otrolig känsla! Jag vart så lycklig, nästan så jag blev religös! Jag fortsatte ett par repor till och spanade samtidigt in dom som kan.

På slutet stog jag och pratade med Stefan och Eric som gick igenom lite mer teknik! Fick även lite tips och trix av Mia!

Nu känns det inte helt omöjligt med Lidingöloppet, nu får dom se upp backjävlarna!! :-)

//M