Ja vad säger man, ibland är man inte smart.
Idag hade jag inplanerat ett långpass löpning på Lindingöloppets bana, ca 20 km hade jag siktat in mig på och jag skulle köra det på morgonen.
Jag vaknade dock inte så tidigt idag så morgonen blev vid 11.30.
Jag vaknade drack lite kaffe, åt ett äpple, fyllde camelbacken och drog i väg!
Hur tänkte jag nu??
Jag laddade camelbacken med två liter vatten och sen??
Neee inget mer!
Jag drar i väg och det tar ett tag innan benen vaknar. Första kilometrarna är bara jobbiga och det är varmt och kvalmigt! Försöker tänka på att ta det lugnt och inte stressa i väg.
Får till slut lite flyt i benen och rasslar på. Inser att jag har mycket att jobba med. Bland annat dom där förbannade backarna. Dom är överallt och dom fullkomlig suger musten ur mig.
Sen kommer suget, i magen alltså. Har ingenting i ryggan förrutom vatten. Fans jävla skit!
Fortsätter i alla fall, fast besluten om att köra mina 20 km.
Kommer till slut fram till 9 km och bestämmer mig för att vända, dom andra kilometrarna kan jag ta i början av loppet.
Börjar bli segt i kroppen nu, har ingen ork liksom. Får stanna och pausa lite då och då.
När jag sen kommer till 15 km så går det inge bra. Jag tror det är första gången som jag känner att kroppen är tom, det finns verkligen ingen energi!! Konstigt, kroppen vill men det går inte. Jag går lite, joggar några meter och får sen gå igen. Så håller jag på hela sista biten.
Dom där sista kilometrarna finns inte ens på kartan.
Jag slänger mig in i bilen och åker till Willys där jag köper en cola och två snickers. Jag är helt övertygad om att jag inte kommer att överleva om jag inte får snabb energi!
Nöjd kommer jag i alla fall hem och tar ett bad. Jag har sedan dess ätit konstant och druckit massor med vatten. Har nog lite att ta igen!
Man lär så länge man lever! Och nångång ska även jag lära mig!
Nästa Söndag blir det ett nytt försök!
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar